Om mig

Det är jag som är Marie!

När jag gick i gymnasiet och andra frågade vad jag ville jobba med svarade jag alltid: Jag vill jobba med människor! Kanske ett oväntat svar från en introvert, men människor har länge intresserat mig.

Det här intresset människor och mänskliga beteenden gjorde mig nog mer medveten om min omgivning än andra i min ålder. Jag kan inte ha varit mer än 16-17 år när jag första gången funderade kring hur livet som vuxen skulle bli.

Jag hade ju en bild om hur det skulle vara att vara vuxen och jag gillade den inte. Min uppfattning av hur det vara att vara vuxen var att man bara hann med hälften av alla måsten, att man kände sig konstant stressad över allt som inte hans med och att man aldrig hade tid att göra något roligt.

Det hjälpte ju inte att höra människor säga: “Vänta du bara, det är efter studenten som det riktiga slitet börjar!”. Det skrämde mig! Jag tyckte livet som gymnasieelev var jobbigt nog. Det var inte studierna i sig som kändes jobbiga, utan hela grejen. Studierna tillsammans med allt runt omkring. Allt vad det innebar att vara tonåring.